Arktis
Het kärlek i Arktis
Detta är ett "hett" ämne som inte bara handlar om min passion. Bakgrunden till rubriken är ett mycket sensationellt kärleksmöte mellan ett isbjörnspar som vi stötte på i mitten av juli 2013. Normalt parar sig isbjörnar i april, annars träffas de aldrig och har inga relationer. Mor och barn håller ihop i två och ett halvt år. Sedan skiljs de åt för alltid. Isbjörnen kallas världens ensammaste jägare.
Arktis - en hotad skönhet
Det finns ett starkt hot mot Arktis idag. Den nya situationen i Norra ishavet; militärt, politiskt och ekonomiskt, skapar stor oro. Till det kommer miljögifter och klimatförändringar. I föreläsningen berättar jag en del om detta, men kanske allra mest om skönheten i den arktiska miljön; djur, fåglar, växter.
Spännande människor i Arktis
Människans roll i den arktiska världen har en inte så lång historia. Willem Barents var den förste som berättar om Svalbard, 1597, då han var befälhavare över två skepp som seglade norrut efter norska kusten. Han dör i skörbjugg och det ena skeppet förliser. Ett återvänder med en spännande karta som Barents ritat med motiv från Spetsbergen, valrossar, isbjörnar, valar m.m. Den kartan skapade den första kända oljeruschen. Efter honom kom fångstmän från ryska Arktis och från Norge, det finns många intressanta människoöden och fängslande berättelser. Under 1800-talet sökte sig många vetenskapliga expeditioner till Arktis. En av de mest kända var ingenjör Andrées försök att med ballongen Örnen att flyga över Nordpolen. Om detta pågår en spännande forskning som Bea Uusma berättar om sin Augustprisbelönade bok Expeditionen - min kärlekshistoria.
Amish
Amishfolket utmanar
I många år har Amish-kulturen fascinerat mig. "Amishfolket utmanar" är en berättelse om Amishkulturen. Jag berättar om bakgrund, historia och om människornas liv i helg och vardag. Fokus i föreläsningen är den utmaning som Amishfolket ger mig att fundera över i vår välfärd. Men vad är egentligen välfärd? Tänk er, Amishfamiljerna äter tre mål mat tillsammans i familjen varje dag!!!
Polen
Med värstingar bland nunnor och barnhemsbarn i Polen
Polen - inte bara (nord-)polen känner jag som mitt andra hemland. Där har jag fått många vänner. Först i arabhästvärlden, sedan bland människorna i solidaritetsrörelsen. Mina allra närmaste vänner nuförtiden är nunnor och medarbetare på barnhem runt om i Polen. Fortfarande kör vi hjälpsändningar ett par gånger om året. Hjälpen har verkligen gått i båda riktningarna. Under "Projekt Stengärde"-tiden tog våra elever starka intryck av upplevelserna på barnhemmen. Inte minst nunnornas humor och värme.
Jag föreläser och berättar gärna om detta.
Inga hopplösa fall
På Stengärde har vi levt med hundar och hästar, katter och hönor och diverse andra djur. Dom har varit mycket viktiga för de olika verksamheter som vi haft här hemma. Inte minst för skoldaghemmet "Projekt Stengärde" och för konfirmandlägren vi hade här i 25 år. Djur och människa i samverkan är fortfarande ett av de ämnen jag känner starkast för. Jag har många berättelser och upplevelser som jag gärna delar med mig av.
